Brev till min gamle vän

Jag blir så ledsen när jag läser vad du skriver på sociala medier. Inte främst för de åsikter du framför – de är du inte ensam om. Utan för att det är du som skriver.

När vi pratat om saken tycker du att jag inte förstår. Du säger du har rätt att tycka vad du vill – du anser till och med att du har skyldighet att driva någon slags kamp om som syftar till att göra allas vår framtidstro så osäker som möjligt.

Du säger att du är ”alls inte Sverige­demokrat”, trots att du faktiskt skriver och tycker precis som de gör.

Istället kallar du dig humanist. Intressant. Jag tror säkert att det är vad du vill vara – men det är inte vad du är. En humanist ser allas lika värde. En humanist ser det omänskliga lidandet som miljoner människor utsätts för just nu – som fullständigt oacceptabelt. En humanist kan inte reflek­tera i termer ”hur många liv ska jag rädda innan min komfortzon blivit för liten”.

Det är inte att vara naiv som du säger. Tvärtom. Det är naivt att tro att egocentricitet kan leda till något gott. Det har det aldrig gjort – världshistorien är full av exempel på hur civilisationer gått under på grund av vår oförmåga att se att ”allas bästa är mitt bästa”. När egennyttan vinner, dör människan.

Du pratar om den dåliga integrationen. Som om den vore en fråga du och vi alla andra är oskyldiga till. När det ännu en gång är precis tvärtom. Den bristande integrationen bygger just på det faktum att så många väljer att ge uttryck för rädsla istället för tillit. Det heter Xenofobi på psykologs­pråk, betyder att man är rädd för det främmande och det i sig är inte konstigt. Till och med evolutionärt – en gång var det en överlevnadsfråga att vara skeptisk till främlingar. Men det var flera tusen år sedan. Innan vi lärde oss kommunicera. Idag är det lika smart som att vara rädd för spindlar.

Du menar att det är rätt att fläska på med inlägg efter inlägg på Facebook som illustrerar samhällets förfall. Du säger dig inte förstå att du på det sättet sällar dig till en grupp människor som mönstrar kortklippta stövelpojkar i sina led. Du säger att du inte förstår det, men det är uppenbart för oss andra. Att du deltar på den sidan staketet gör ont i mitt hjärta.

Du säger att du hatar Islam. Jag kan förstå din tanke. Men den rimmar dåligt med verkligheten. En miljard människor tror på Koranen och ytterst få – någon promille – finner att den stöder Jihad, krig, mord eller tortyr. Det finns ungefär lika många kristna som tror på samma sak. Att flyktingströmmarna nu tvingar muslimer att folkvandra – har inget med Islam att göra. Snarare är det resultatet av gammal klantig stormakt­politik som skapat ett kaotiskt Mellanöstern och för det vill ingen ta ansvar.

Vi kan bara konstatera att vi i Väst levt väldigt gott på resurser från Afrika under många långa år.

Du pratar om uppväxten för ditt barn. Du är orolig. Jag förstår det. Men jag oroar mig av andra skäl.

Invandringen är ett faktum. Vi kan bara förhålla oss till den och göra det bästa av den. Vi kan se att den absolut behövs eftersom vi behöver bli fler skattebetalare i Sverige. Vi kan se att den tillför kompetens och influenser och nyanser till det ”grå Tråksverige” vi annars raljerar med. Vi kan se att vi har en historisk chans att stå upp för värme och humanitet – en enorm förmån eftersom det absolut mest självklara sättet för en individ att känna lycka inte är att få. Utan att ge.

Men jag förstår att du är orolig eftersom så många är som du. Genom att bortse från fördelarna vill du göra invandringen till en risk, en kostnad och en börda så tung att vi inte orkar med den. Eftersom så många är som du – får de som kommer hit ett svårare liv än nödvändigt. Det tvingar ut människor i marginalerna och där kan ingen leva ett värdigt liv. Den som inte har hopp – beter sig hopplöst.

Vårt jobb är istället att ge de här människorna hopp! Då kommer integrationen att fungera och då kommer du – om du har tur – att få någon som torkar dig i rumpan när du blir gammal – för att citera en Folkpartiannons jag skrev för att tag sedan.

Jag hoppas att du läser det här bloginlägget. Jag hoppas att du tar det till dig. Jag hoppas att du ändrar dig. Då kanske vi inte har druckit vår sista Gin&Tonic.

F

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *