Framtiden har ett imageproblem

De senaste mätningarna jag sett visar att allt fler människor känner oro inför framtiden. Trots att vi lever längre. Trots att färre dör i krig. Trots att spädbarnsdödligheten minskar på bred front och den mest extrema fattigdomen minskar kraftigt, så ser vi framåt med oro. Alla de goda nyheterna fastnar inte.

Rosling, Gates och de andra som försöker skapa en mer realistisk och därför positiv bild av framtiden talar för relativt döva öron. Varför då?

Förklaringen heter Amygdala. En liten mandelformad körtel djupt inne i hjärnan. Amygdala är vår grindvakt, som sele­kterar i stort sett all information vi människor absorberar i två kategorier: Är det ett hot? Eller inget hot.

Amygdala är förklaringen till att vårt släkte överlevt evolutionen. Det var individerna med en aktiv amygdala som stannade kvar i grottan när det prasslade i buskarna utanför. De som valde att gå ut för att kontrollera om det verkligen var ett lejon, de fick inte leva vidare och föröka sig.

Vi är genetiskt avlade för att oroa oss. De tankar som innebär en möjlig fara ges prioritet framför allt annat och därför kan vi inte se de goda nyheterna. Det är hoten vi noterar. Nu prasslar det i buskarna utanför grottan. Och vi gömmer oss. darrande.

Detta vårt mest naturliga beteende måste inte vara ett problem. Men det har det blivit, eftersom digitaliseringen givit oss verktyg för att sprida vår rädsla som ett virus över planeten. Genom Facebook och andra sociala medier kan vi lufta vår rädsla och få den bekräftad av andra. ”Eftersom alla andra är rädda, så blir jag också rädd.” Och eftersom jag är rädd gör jag dumma saker. Riktigt dumma saker.

Faktum är att många gör för många dumheter som en kon­sek­vens av det här. Framtiden känns orolig. Vi tappar hopp. Vi beter oss hopplöst. Vi röstar på politiker som pekar med hela handen mot den enkla lösningen. Risken ökar att framtiden verkligen blir den apokalyps som vi är oroliga för. Minns Roosevelts bevingade ord: ”The only thing we have to fear, is fear itself!”

Så vad gör vi?

Jag kan inte se något annat än att framtiden finns i det individuella ansvaret. Ingen politiker, ingen lag, ingen polis, inget företag kommer hjälpa oss i kampen mot den kollektiva paniken. När rädslan, oron eller ångesten visar sig måste var och en som förmår och förstår kliva fram och tända ljuset. Som vi gjorde för våra barn när de var små.

”Annorlunda människor är inte farliga. Världen är en bättre plats idag än den någonsin varit. Det finns lösningar på alla klimatproblem. Solen går upp imorgon också!”

I den värld jag arbetar (reklam) skiljer vi på ett image och profil. Vi brukar säga att profil är det man önskar sig, image är det man har. Om ”Framtiden” är ett varumärke, så finns det mycket jobb att göra. Låt oss hjälpas åt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *