Låt dem marschera runt soptippen!

I skrivande stund står vi inför ett till synes evigt problem. Hur försvara demokratin med demokratiska metoder, mot dem som tycker demokratin ska avskaffas? Hur hanterar vi yttrande­friheten för dem som vill förbjuda den? Nazisterna vill marschera genom staden och våra poliser tvår sina händer. Månne är lagen skriven så att marschen måste tillåtas?

Kanhända. Kanhända inte. Tveklöst är det en tolkningsfråga och just det gör faktiskt frågan enkel.

Jag menar att de flesta val i livet är konsekvenser av en tolkning. Vi använder vårt omdöme och vår erfarenhet i vårt beslutsfattande i varje vaket ögonblick – och i gråzonen väljer vi det alternativ som känns bäst. För känslorna är i praktiken alltid en bättre vägvisare än det vi kallar för­nuftet.

Känslorna säger nu att vi inte vill ha några nazister på våra gator. Känslorna säger att vi inte vill ha poliser som gör det möjligt. Känslorna säger att den som tolkar lagen till de lågpannades fördel – har en agenda.

Känslorna är möjligen inte korrekta. Spelar ingen roll. De är så starka och finns hos så många – att de måste få spela en roll i denna laddade fråga. Alternativet är ett politiskt pris ingen vill betala.

Jag vill ha poliser som visar civilkurage. Som väljer att tolka lagen så som 99.9% av alla medborgare vill den ska tolkas. Jag vill ha poliser som hänvisar de skräpigaste av människor dit de hör hemma. På soptippen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *