Dags för den empatiska revolutionen

Är människan god? Frågan har sysselsatt filosoferna sedan tidernas begynnelse och ska jag vara ärlig så har jag inget entydigt svar. Jag vet inte faktiskt. Det finns dagar när jag ser det mesta ljust. Andra dagar då jag misströstar.

Kanske är svaret att det beror på omständigheterna. Kanske är svaret att det beror på den fria viljan och då blir det lite merintressant, för när det är frågan om ett Val – så är det frågan om något vi kan påverka.

Det gillar jag, som arbetar med just påverkan. Jag lever på att få människor att ändra attityder och beteenden, vanligen genom att påverka dem till att köpa korv A istället för korv B – men jag är verksam även i andra mer komplexa sammanhang. Jag vet att vi kan välja att vilja vilket betyder att ”godhet” kan ackumuleras. Det vill säga – det går att göra världen till en bättre plats. Vi är inte för alltid dömda att ha ihjäl va­randra så fort vi får chansen. Jag tror mycket börjar där. Med en insikt i att det finns hopp. Saker går att förändra. Återstår diskussionen om hur.

Jag tänkte slå ett slag för den empatiska revolutionen.

En skön film, men om du inte hinner titta igenom hela. Förenklat: Ju bättre vi människor blir på att se oss själva med andras ögon, desto lättare har vi att förstå, försona och förlåta. Kan det vara så att nyckeln till det mesta i mänsklig samvaro finns just här? En del talar för det. I Hararis fantastiska bok ”Sapiens” berättar han om vår förmåga att samarbeta som den viktigaste förklaringen till att homo Sapiens nu dominerar planeten.

Tänk om vi kunde förstå det här och nu. Att det: 1.) faktiskt går att ändra ett beteende och att 2.) bästa verktyget är att se oss själva med andras ögon. Inte så svårt?

Kan vi inte lansera den empatiska revolutionen som ett komplement till den digitala?