Med några lånade ord från den store förebilden

Min idol sedan många år, Torgny Segerstedt, sa och skrev många kloka saker. Till exempel: ”Att tvinga all världens politik och press att sysselsätta sig med den figuren, det är oförlåtligt. Herr Hitler är en förolämpning.”

Visst är det lätt att byta ut Hitler mot Trump eller Åkesson och tänka att nu är det dags att byta fokus. När var och varannan kåsor, krönikör, tyckare och tänkare i allehanda åsiktskanaler nu sagt sitt så återstår mest en stor tomhet. En slags klyfta mellan de tvivlande och de tvärsäkra, för bred för broar.

Men det enda som är säkert är att tiden går. Pendeln slår fram och tillbaka och alla historieböckerna visar att det som var en (alternativ) sanning ena dagen blir en verklig lögn den andra. Vi människor följer åsiktsflöden som tidvattnet och det betyder hopp. Det kommer nya tider.

Med det tankespåret blir den nya nationalismen en parantes. Ett hack i en kurva som faktiskt pekat uppåt och framåt i alla tider. Vi blir klokare. Världen blir bättre. Vi utvecklas, men inte linjärt.

Det uppstår alltid bakslag och eftersom vi människor är mänskliga så vore det konstigt annars. Gäller att vi gör parentesen kortast möjlig. Frågar du mig hade Torgny Segerstedt receptet för det också: ”De fria fåglarna plöja sig väg genom rymden. Många av dem nå kanske ej sitt fjärran mål.

Stor sak i det. De dö fria. De likna icke de där som sträcka hals och kackla vid sitt mattråg och beskärma sig över ‘galningarna’. I sinom tid skola dessa sansade gröpätare slaktas och förtäras. Det går så med de tama djuren. De taga inga risker, och de förlora alla chanser.”

Sagt med 2017 års prosa: Ju fler vi blir som säger Stopp! Nej! Desto snabbare vänder opinionen. Låt oss börja nu, innan det är försent.