Var finns alla snälla muslimer?

Ingen har ansvar för någon annans brott. Lika lite som en kristen man har ansvar för Breiviks illdåd, har en muslim ansvar för Abu Bakr al-Baghadi som anses vara ledare för IS. Var och en av oss människor ansvarar för våra egna handlingar.

Men med det sagt.

Vi lever i extremt komplicerade tider som kräver nya intellektuella plattformar. Som till exempel att ingen av oss längre kan svära oss fria från det sammanhang vi valt att leva i. ”No Man Is An Island”, skrev John Donne för länge sedan, och där är vi nu.

Jag saknar en röst. Jag vill se snälla + arga, muslimer marschera på våra gator. De får gärna säga att Allah är stor. Så länge de också säger att han vill oss väl. Jag vill se de snälla + arga muslimernas vrede riktad mot de kriminella män och kvinnor som vantolkar deras religion. Jag vill se symbolhandlingar som tydligt visar att ”snälla” muslimer har mer gemensamt med sekulariserade västerlänningar än med terrorister.

Det vilar ett enormt ansvar på de imamer som tolkar Koranen i de västerländska moskeerna. De har inte längre tillgång till någon gråskala, de måste ta ställning. Och mer än så: De måste samla sina trosfränder: shia, sunni och alla andra, runt en idé som, försvarar och förklarar Islams tankebanor för de agnostiker som utgör en majoritet av västvärlden.

Reklammannen i mig säger att Islam behöver en gigantisk PR-kampanj. Resten av mig undrar varför den inte syns på våra gator nu? Var är debattartiklarna? Var är marscherna? Var är de tydliga ledarna? Var är energin?

Det som görs och finns i ämnet av de som borde göra det, är tveksamt, vingligt och dimmigt. Både på lokal nivå, på nationell nivå och på global nivå. Ingen tar ansvar för att skapa en alternativ bild av Islam. Och när de goda krafterna är tysta, så är det de andra som gör avtryck.

Jag är ju inte muslim. Inte kristen heller egentligen. Jag tror på något, men vet inte riktigt på vad. Lika lite som jag skulle kunna göra reklam för Jesus, skulle jag kunna göra det för Muhammed. Så uppdraget ska inte ges till mig. Men rimligen finns det många skickliga kommunikatörer i de muslimska leden som gärna skulle åta sig utmaningen att lansera det goda Islam.

Utan att ha läst Koranen är jag ganska säker på att det finns där; det goda. Rent logiskt är det omöjligt att tänka sig att en religion växer sig så stor och stark utan att ha kärlek som grund. Så rimligen, det finns mycket att prata om. Mycket att berätta om Islam, som gör oss andra mindre rädda.

Gör det! Alla ni snälla muslimer – bestäm er för att det får vara nog nu! Ta kommandot över er egen tro och gå ut på gatorna och berätta att ni vill väl. Gör ni det, så kan jag tänka er att gå med er i demonstrationen och hojta och vifta efter bästa förmåga. Gissningsvis i sällskap med många miljoner åsiktsvänner som tycker ni har rätt att tro på vad ni vill så länge det inte inkräktar på någon annans rätt att göra detsamma.

Väljer ni istället tystnaden, så kan jag möjligen förstå det. Ingen vill väl bli ovän med en självmordsbombare. Men samtidigt: Vill ni leva i fred i väst och behålla skägget, Burkhan och Moskeerna så har det ett pris. Mod! Finns det inte något kapitel om det i er bok?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *